Karma!!!
Somliga straffar “gud” omedelbart! Japp, efter en förmiddag tillsammans med till en början, underbara jobbarkompisar, till att sluta med ambulans för da bitch!
Vi har sedan några veckor tillbaka fått order att lägga ner hela den här “städerskan-historien”. Men tydligen så sprider hon fortfarande sina lögner till elever, o föräldrar. Ok, inte alls, helt oacceptabelt! Detta uttryckte jag till mina kollegor idag. Hm, hörde ett ljud utanför dörren, o se vem stog där. Jo vår alldeles egna mytoman, skädkärringen! Det gjorde inte mig nåt iofs, hon får gärna veta vad jag tycker. Men att stå o smyga på oss, o sen tjuvlyssna bakom dörren. Patetiskt, absolut!
Hon fick ett utbrott, klass 1. Skrek o gormade. Hon skulle anmäla oss, återigen o vi fick inte prata om henne. Försökte lugna henne, men det gick icke! Det såg ut som om hon skulle klippa till mig, men hon hejdade sig. Fan, det hade ju varit punkten på hennes lögner!
Så, när jag återvänder en timme senare så får jag veta att hon föll ihop o ambulansen var här. Dom kände visst också till henne, inte första gången dom hämtar henne tydligen. Jag kan inte ens med om att tycka synd om henne. Hon har satt sig själv i den här sitsen, o som jag sagt innan mina vänner. Don´t mess with me!!!
Uppdaterar lite…
Läste igenom mitt inlägg igen, o om man inte känner mig så kan det nästan verka som om jag är gjord av sten, utan känslor, iskall. Saken är den att det är precis tvärtom. Jag är verkligen en känslomänniska. När jag blir arg, det händer inte ofta, men då blir jag riktigt arg. När jag ser att mina kollegor mår skit, så mår jag skit. Hon har lyckats att banka ner mig med en stor spade, o jag orkar inte med all denna drama mer. Vill bara att det ska vara som innan på jobbet o utanför.
Like this:
Det här inlägget postades april 20, 2010 klockan 11:20 f m och ligger under Bara tankar . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed Du kan lämna ett svar eller trackback från din egen webbplats.
maj 5, 2010 den 8:23 e m
“Men att stå o smyga på oss, o sen tjuvlyssna bakom dörren. Patetiskt, absolut!”
Jag undrar. Om du hörde någon prata bakom din rygg, vad skulle du göra då? Jag har svårt att tro att du bara skulle gå vidare eller storma in i rummet och avbryta. Jag förstår mycket väl att hon lyssnade, det skulle jag också ha gjort. Något annat skulle vara otänkbart om jag kom på något med att prata om mig på det där viset. Hade ni inte pratat om henne däremot, ja då hade hon ju inte haft någon anledning till att lyssna…
Tänkvärd tanke kanske.
maj 8, 2010 den 5:00 e m
Nu har du nog inte läst allt jag skrivit i detta ämne. Det hon har gjort är att snacka skit med folk som inte ska bli involverade i detta.
jag hade lika gärna kunnat säga allt detta till henne direkt, tro mig jag har försökt!
Så tankvärt, inte alls i denna situation!
//Beatrice